»Jag ville inte att sagorna skulle ta slut.«
Jag tror intresset för skrivandet väcktes när jag läste Astrid Lindgrens sagoskatter som Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Häxan och Lejonet av C.S Lewis var också en favorit.
Jag trivdes i böckernas dramatiska universum speciellt i fantasymiljö, det oförklarliga blandat med de moraliska förhållandena mellan gott och ont intresserade mig. Jag har alltid varit fantasifull och nyfikenheten fick mig att vilja utforska och förlänga tiden i sagornas miljö genom egna berättande texter så jag slapp min egen tuffa verklighet.
Jag minns att jag inte ville att böckerna skulle ta slut. Därför började jag skriva korta texter och förlängde mina favoritböcker med mina egna historier blandat med nya karaktärer. Jag upptäckte snabbt att det var kul att experimentera i mitt skapande som utvecklades och motiverade mig till att skriva längre texter. Jag stimulerades av att ge liv till nya världar med hjältar och rivaler inspirerat från äventyrsböcker. Där kunde jag kontrollera och styra så som jag ville på mina premisser där jag bestämde längden på sagan som sällan hade ett slut, The Never Ending Story.
»Skriva för mig är något större än bara underhålla läsare.«
Det fanns en frustration som jag fick utlopp för i det kreativa. Det blev en slags bearbetning som fick mig att må bra på insidan. Det blev även en form av flykt från min påfrestande vardag. Rädslan. Oron och stressen, att ständigt vara på sin vakt. Allt kostade energi. Men mitt skapande hjälpte mig att försvinna för stunden. Det gav mig ett andrum och jag kunde vila och återhämta mig i min värld, med mina karaktärer. Här kunde jag påverka och styra istället för att vara offret.
Till en början var mina texter extremt aggressiva. Där kunde jag på något lagligt vis ge tillbaka. Straffa det onda och samtidigt hjälpa de goda. En blandning av Batman och Punisher.
Även mina teckningar på den här tiden innehöll mycket mörka illustrationer. Slagfält från medeltiden. Giljotin och andra avrättningsverktyg som jag skissade upp i en tortyrkammare eller på ett torg med publik. En mix av Stockholms blodbad och den franska revolutionen. Med tiden blev både mina texter och teckningar mer vänliga.